lördag 31 augusti 2013

Dagen efter RELEASEN

Jag har blivit förkyld, men struntsamma, för det var så HIMLA KUL IGÅR!!! Releasefesten blev allt vi drömt om - och vi har ju drömt mycket om den.

Det var så trevliga människor som kom (jättejättetrevliga!!) och det var så bra och glad och rolig och mysig stämning (supersuperbra!!) och böckerna tog nästan slut och vinet tog faktiskt helt slut. SÅ KUL!!!
Och yes, detta tillfälle kräver en total overload av versaler och utropstecken.
TUSEN tack ni som var med och förgyllde kvällen och skapade den fina stämningen och köpte boken och lovade att läsa den snabbt! (Vi kommer särskilt ihåg er och vi väntar på respons. Och med "snabbt" så menar vi inom en vecka. Deal?)
Det var lätt värt att dra på sig en förkylning för den här festen!

Jag och Lisa måste ju också tacka förlaget som hittat en så himla bra lokal (So Stockholm galleri i Kungsan om någon skulle råka leta efter superschysst festlokal för typ 100 pers eller hur många vi nu var där inne samtidigt som max?) och hade handlat massa goda ostar och vin och fixat och donat. SÅ HIMLA FINT! TACK!

Nu känns det så roligt och skönt att boken äntligen är ute i världen. Vanliga människor har fått den och kan läsa den. Vanliga människor is the shit!

HOPPAS NI GILLAR DEN!

/ Johanna

PS. Om ni har bloggat får ni gärna lämna en länk i kommentarerna. I vanlig ordning missar man ju att ta foton på sina egna fester, så jag har typ två bilder.

PS2. Våra snygga klänningar kom från COS. Vi var tyvärr inte sponsrade.



fredag 30 augusti 2013

Äntligen fredag!


People, DET ÄR FREDAG! Idag har vi releasefest! Är mycket entusiastisk här mitt i allt fixande. Har som ni ser till exempel målat naglarna klart! Och gjort låtlista! Återstår skymningssminket och några timmars väntande bara. Untz-untz, etc. /Lisa

tisdag 27 augusti 2013

Redo för release

På fredag (om tre små ynka dagar!) har vi releasefest för "Vi måste sluta ses på det här sättet" och ska fira att boksläppet närmar sig. PEPPEN! Som man brukar säga i sociala medier.

Idag har vi varit på förlaget och stämt av skitviktiga saker inför denna release, nämligen: klädsel, till exempel. Himla tur det, eftersom det visade sig att jag och förläggar-Ada hade varit och köpt LIKADANA klänningar till denna happening. Hur fånigt? Jättefånigt. Ada får således göra om, göra rätt, och byta klädplan. Det är sådant förläggare tvingas göra för sina författare, om ni inte visste.

Vi diskuterade också smink rätt länge. Det var tricky. Vad är mest passande för en release, lite modest vanlig dagsminkning? Eller hårdsminkad kvällsmakeup? Vi enades om: skymningssmink. Jag tror ingen av oss vet exakt vad skymningssmink är, men skit i det. Det kommer bli bra.

Tiotusenkronorsfrågan som återstår är om vi ska läsa ett stycke ur boken högt eller inte, när vi står på scen. Jag tycker: ja! Johanna tycker: nej! Senaste budet är att jag väl "kan börja läsa" mitt stycke, så får Johanna "se lite" hur hon gör sen. Eh? Jag ser framför mig hur hon lite diskret backar av från scenen när jag börjat läsa, och att jag sedan ser hennes rygg i fjärran när hon kutar sitt snabbaste från festen som om livet stod på spel. "Vi får se" om jag accepterar det upplägget eller avkräver ett säkert besked innan festen.

/Lisa

fredag 23 augusti 2013

From 16 sept, aldrig mer lämna hemmet osminkad

En helt ny grej med den här boken är att vi har vårt författarporträtt på fliken på baksidan.
Iiih!
På ungdomsböcker (i Sverige) brukar man inte ha sånt, så alla ungdomsförfattare har kunnat gå runt helt inkognito. Men nu är det nya tider för oss. Jag väntar mig att bli igenkänd så fort jag kliver ut från huset.
Eh, nej.
Fast det har faktiskt hänt två gånger att jag suttit på tunnelbanan och sett människor läsa min bok. Det märkliga var att det var samma bok båda gångerna ("En liten chock") och att det var på tunnelbanan hem till mig. Båda gångerna blev jag skitstressad!! Kände för att byta vagn eller jag vet inte vad, och då hade ju ändå ingen en enda susning om att jag, författaren, satt på andra sidan gången. Ingen annan reagerade utom jag alltså.
Tänk om samma sak händer med "Vi måste sluta ses på det här sättet"? Och tänk om läsaren viker ihop boken och råkar se bilden, och sen råkar hen se mig, och då... ja, VAD händer då?

En "tröst" i detta nya offentliga liv är dock att vi är väldigt sminkade och snygga på det där fotot. Och att Petter Cohen som fotat var jättebra och vi hade kul och lyckades se naturliga och glada ut. Det ÄR en jättebra bild. Men en förvarning bara inför den 16 sept - vanligtvis ser jag betydligt mer vardaglig ut. Jag brukar inte börja varje morgon med att åka till MakeUpStore och bli sminkad i 60 min, och jag går inte omkring i en retuscherad verklighet. Kanske ser jag lite trött eller stressad ut ibland. Det händer att jag har huvudvärk. Eller är svettig. Ni vet, livet helt enkelt. Sånt där som gör att man inte glider omkring och osar snygghet dygnets alla timmar.
Ta det här som en disclaimer alltså - författarna KAN vara lite mer nedtonade och naturliga i verkligheten!

/ Johanna 

tisdag 20 augusti 2013

Saker man gör när man väntar


Har ägnat arbetsdagen åt att klippa/klistra/texta kort som vi ska ha till ett specialutskick av boken i nästa vecka. Är helt trött i pysselhanden nu, och otålig som ett litet jämfotahoppande barn pga vill skicka ut NUUUU! (Men jag antar att det framgick i förra inlägget, kanske? Att vi är otåliga? Gissar: Ja.)

Nåja.

Nästa vecka är det releasefest. Det blir roligt!

Och sen är det väl ändå snart september?

fredag 16 augusti 2013

Denna väntan, it's driving me crazy!

VI VILL HA LÄSARREAKTIONER. Skulle kunna vara en alternativ rubrik.
För några veckor sen kom boken från trycket. Igår släpptes trailern. 16 sept är det recensionsdag. Det är SÅ HIMLA LÄNGE DIT. Både Lisa och jag är helt "vad ska folk tycka? Tror du dom gillar den? Men tänk om dom inte gör det?! Nämen, dom måste gilla den!".
Åh åh åh. Den här limbotiden när den finns (har kommit från tryck) men ändå inte finns (inte i affär än) är alltid så himla jobbig. De enda personerna som har läst den är de på förlaget och vi har ju redan pratat om allt med boken tjugofem gånger, man vet precis vad de tycker. Och det räknas inte riktigt heller. Det måste komma respons från VANLIGA människor, såna som läser den för första gången.
Med detta avslöjar jag alltså att jag inte är den sortens författare som undviker att läsa recensioner. Jag är tvärtom-sorten. Lisa med. Vi läser allt.
Och om NI har läst den innan recdag, och känner att ni inte tvunget måste vänta till just den 16 för att meddela oss lite privat vad ni tycker så kan ni väl mejla? mejlaintenu@gmail.com
Sen får ni givetvis gärna blogga och twittra och skriva den 16 sept också, men vi blir inte sura om ni tjuvstartar med ett mejl. För vet ni hur länge vi hållit på med det här verket? Just det, i evigheter, så ursäkta om man blir lite ivrig här på spurtsträckan, va.

Obs, om ni råkar hata den - glöm allt jag just sagt om mejl, etc.

/ Johanna

torsdag 15 augusti 2013

Boktrailer!

Kolla här nu då, boktrailern för boken är klar! Tycker de är så fina, Hanna och Jens! Eller ja, personerna i filmen och på bokomslaget heter ju inte Hanna och Jens i verkligheten, men i mitt huvud - där är de Hanna och Jens, och de är det med bravur. /Lisa

måndag 12 augusti 2013

Vad är det här för bok egentligen? Vem ska läsa den?

Det börjar närma sig nu. Boken finns färdig, snart skickas det ut pressutskick, och när som helst nu kommer förhoppningsvis de första personerna (som INTE är vi själva) att läsa Vi måste sluta ses på det här sättet. Very exciting!

Två frågor som alltid dyker upp så här i början när man (okej: jag) stolt viftar med den färdiga boken i handen är "Jaha, fin! Men vad är det för typ av bok då? Och vem ska läsa den?"

Så här tänker jag:

Vi måste sluta ses på det här sättet ska läsas av folk i åldern... 15-100 år. Man får så klart vara yngre också. Och äldre, för den delen. Men med tanke på hur gamla huvudpersonerna är, i vilken livssituation de befinner sig, och vad boken handlar om så gissar jag att den kommer att landa allra bäst hos läsare som är sisådär... tjugonånting år gamla. Som kanske har gått ut gymnasiet, men inte börjat pensionsspara ännu. Kille eller tjej spelar ingen roll, tycker jag. Det finns båda sorterna med i boken. Om nu det spelar någon roll.

Och den handlar om Hanna (18 år) och Jens (24 år). De bor i Stockholm och träffas på ett uteställe en av de sista dagarna på jullovet. Först börjar de nästan bråka vid bardisken. Men lite senare stöter de ihop utanför toaletterna, och då bråkar de inte längre. Och när kvällen är slut hamnar de på samma tunnelbana hem. Då bestämmer sig Hanna för att hon nog kan tänka sig att ta en omväg. Hem till Jens...

Så här: Det är en kärlekshistoria. Och vi har försökt skriva den så att den ska vara underhållande, rolig, och rätt lättsam att läsa. Och lätt att känna igen sig i! Både Johanna och jag gillar att läsa böcker där personerna känns verkliga, där både humor och allvar får plats, där man kan känna igen sig i alla vardagsdetaljer och känslorna känns på riktigt. Det är en sådan vi har försökt skriva.

Hoppas vi lyckats!

/Lisa

torsdag 8 augusti 2013

Berätta om kassakillarna på Ica?

Jo, så här är det med kassakillarna. Jens är ju 24 år. Kille. Varenda gång jag skriver om en karaktär blir jag oerhört intresserad av andra likadana av samma kön och vill gärna spana och tjuvlyssna på dem. Skriver jag om en 12-årig tjej så blir såna alltid intressanta om jag ser på dem på stan, tunnelbanan, etc. Vad säger de, vad har de på sig, hur låter de, hur beter de sig? Samlar på mig alla detaljer jag hittar som en svamp, och sen använder jag det i boken. Den blir bättre av det. Ju mer autentiskt jag har om karaktären desto bättre. I synnerhet deras sätt att prata, för det är otroligt viktigt att få det rätt.

Förra sommaren/hösten när vi kommit igång på allvar med "Vi måste sluta ses...", så råkade det i samma veva börja ett gäng unga killar på mitt Ica. Det var som att de hade ett generationsbyte bland personalen hux flux. Dessa killar verkade vara i precis samma ålder som Jens.
Vad gör man då som författare?
Jo, man går tex och handlar efter middagsrusningen för då kan man söla lite mer utan att väcka irritation och därmed tjuvlyssna extra när kassakillarna pratar sinsemellan. Mycket bra för romanen! Perfekt tajming faktiskt.

Verkar det här knäppt? Äh, det gäller bara att göra det med finess. Tjuvlyssna diskret. Stå inte och stirra på folk, men ha stora öron. Det är verkligen guld värt att få in rätt stil och rätt jargong hos sina påhittade personer och eftersom jag själv varken är 24-årig kille eller 12-årig tjej får jag ta till lite hjälp.
Det här är en rekommendation till alla som skriver. Stalka er karaktär, men gör det diskret. Ni kommer att få rena guldkorn, jag lovar.

/ Johanna 

måndag 5 augusti 2013

Tadaa!


Åh, herre! Den är ju helt tjock och härlig! Så himla speciell känsla detta, att få ta i boken första gången!

Står i startpostition

Vid lunchdags idag kom ett mejl från Anna på förlaget.

"Vi har just fått höra att er bok kommer från tryckeriet redan idag eller imorgon. Vill ni komma förbi och hämta den?"

Eh... vill vi komma förbi och hämta den? HELL YEAH!

Har sedan lunchtid stått i startposition vid dörren och väntat på att få höra att boken landat, redo att rusa det lilla kvarteret bort och glo på härligheten. Så himla spännande! Alltså, jag vet ju hur boken ska se ut och allt, men ändå: Så himla spännande! Så himla på riktigt!

/Lisa
 

söndag 4 augusti 2013

Hej augusti!

Igårkväll sågs Lisa och jag på stan efter ett ovanligt långt kontaktuppehåll. Semester, ni vet. Och tydligen torp utan internet (Lisas). Ojojoj. Vi har haft en hel månad utan ens ett litet mejl, och det kändes lite konstigt för annars hörs vi nog ett par gånger i veckan. Jag kanske sätter igång och mejlar järnet nu bara därför?

Saker vi bla pratade om igår:
1) att det första exet av boken kanske kommer från trycket i veckan? Läs: vi hoppas det!
2) att vi ska ha releasefest den 30 aug. FEST! Vi måste börja knåpa ihop gästlistan.
3) att jag ska klippa mig den 19 aug. Okej, det var mest jag som pratade om det. Jag ser mycket fram emot det datumet för jag har sparat ut håret i sommar och det har varit jobbigt. (Känt från sociala medier.)
4) att man kanske nuförtiden kan åka till Berlin utan att kunna någon tyska?
Ja, och sen kom vi alltså in på diverse. Men hursomhelst, nu är det slut på semestrar, alla har internet igen, det är augusti och boksläpp närmar sig. Nu blir det mer fart här!

PS. Under sommaruppehållet här på bloggen så har Bokfreak publicerat en intervju med oss.

/ Johanna